”Vi älskar vårt härliga lantliv”

Frida lämnade stadslivet för att bilda familj på landet. Nu har hon en liten gård med keramikverkstad, kafé och höns.
– Jag hade aldrig kunnat göra det här om vi inte bott här.

Fridas drejskiva går varm i keramikverkstaden på gården i Rönne, strax utanför Hallsberg. Tidigare har verkstaden varit både stall och garage, men Frida och hennes man Sebastian har gjort om huset till ateljé med butik och kafé. Längs de ljusa väggarna trängs lantligt och romantiskt inspirerad keramik.
– Jag flyttade hit när Sebastian och jag hade träffats, för att vi ville bilda familj. Stadslivet var jag färdig med, jag ville skapa ett nytt liv, säger Frida Anthin Broberg.
Sönerna Jack och Bill leker med hunden Märta på gräsmattan framför det vita ommålade bostadshuset från 1890. Just i dag har hönsen flytt upp i skogen.
– De blev skrämda när tuppen blev tagen av en duvhök i morse. Den är ny i området, nu får vi bygga en hönsgård med tak på. Vi har haft hönsen ute i flera år och har inte haft ett enda problem fram till nu.

Frida är utbildad hantverkspedagog vid Nyckelvikens konstskola i Stockholm. Där blev keramiken omedelbart en kärlekshistoria – som fått utvecklas mycket tack vare att hon och Sebastian bosatte sig på landet.
– Jag hade nog inte haft möjlighet att ha en egen verkstad, eller att ge keramiken en så lång chans, om vi inte hade bott så här.
Efter utbildningen köpte Frida sin första drejskiva. Då väntade hon deras första barn, Jack, och hon och Sebastian hade flyttat till bygden. När den andra sonen, Bill, började på förskolan startade Frida sitt företag inne i bostadshuset.

I dag har hon egen tillverkning och försäljning av keramik i ateljén på gården. Hon designar produkter för flera företag och ger prova på-kurser i keramik. På sommaren och under adventshelgerna har butiken och en liten kaféverksamhet.
– Jag började baka bullar när jag märkte att de som kommer hit oftast har med sig någon kompis eller sin gubbe, som inte är lika intresserade av keramik. Sedan kom folk hit för bullarna. Nu bakar jag varje dag jag har öppet.
Verksamheten går bra, och den växer. Planen är att bygga ut på några års sikt. En vitkalkad lada med inspiration av gotländska hus ska förutom fik och butik bli gårdsbutik med varor från lokala matproducenter, utställningslokal för hantverkare och mötesplats med musikaftnar.
– Min förebild är en teater i Lerbäck, en by här i närheten. De spelar mordgåtor och serverar mat, och de har fullt varje kväll. Det visar att det går att satsa på landsbygden. Folk kommer om man gör något som är bra.

Sebastian är uppväxt i grannbyn. Han har en egen musikstudio, och arbetar även som teknisk konsult. Innan barnen kom turnerade han med flera olika svenska artister. Föräldrarna bor cirka en kilometer bort, och brodern är liksom Sebastian på väg att återvända efter ett antal år i större städer. Frida är också uppväxt på landet, på en folkhögskola i Dalarna. Men när hon och Sebastian träffades hade hon bott tio år i Stockholm.

– Vi hade lika gärna kunnat flytta till Stockholm, men det kändes bra att bosätta sig här med tanke på barnen. Många här i byn har gjort som jag, varit i väg och kommit tillbaka, säger Sebastian.
Just nu pågår något av ett generationsskifte i byn.
– Den generation som flyttade hit på 1950- och 1960-talet när det fanns ett stort sågverk håller på och byts ut, fortsätter han.

Det första året bodde de hos Sebastians föräldrar i grannbyn, samtidigt som de letade efter ett eget hus. När deras hus kom ut på marknaden tyckte Frida först att det var för litet.
– Men när jag såg bilderna, med kakelugnar och brädgolv, blev jag helt kär. Jag hade köpt huset i huvudet redan innan vi gick på visningen. Och vi var de enda som kom, bortsett från en äldre dam som inte lade något bud.
Sedan dess har de renoverat stora delar av huset, och byggt en varmbonad glasveranda. Hemmet är ljust och smakfullt inrett med äldre möbler som de målat om.

– Det mesta av inredningen och möblerna har vi hittat. Här på landet ställer man ut grovsopor vid vägen en gång om året. Då åker jag ut med bilen och letar!
Flertalet av dem som bor i byn är egna företagare, eller så pendlar de till Örebro eller Stockholm. Barnen har gott om kompisar på förskolan som ligger en kort promenad från gården, och när de blir äldre finns en skola för årskurs 1 till 5.

– Det är ett enkelt liv att ha barn här. Det känns inte som att barnen är ett besvär, folk lever ett liv som är uppbyggt för dem, säger Frida.
Sebastian tycker att livet till stor del är på samma sätt som när han växte upp.
– Det är väldigt snällt och det är bra sammanhållning mellan barnen. Åldersskillnaden är inte så viktig. En tioåring kan vara kompis med en femtonåring. Vi föräldrar känner varandra och har koll på

varandras barn. Visst spelar de en hel del dataspel i dag, men de bygger kojor också och leker med pilbåge.

Trots god stämning i byn, med syjuntor, afterwork hemma hos varandra och bydans fyra gånger om året, tog det tid att vänja sig vid det lugnare tempot på landet.
– De första åren var bra, men vi saknade det spontana med att bo i stan. Att träffa folk och känna pulsen. Vi åker fortfarande till Stockholm så snart vi får möjlighet. Närheten – två timmar till Stockholm och en kvart till Hallsberg – gör att det känns okej att bo här. Vi känner oss inte isolerade även om det är lite avskilt, säger Frida.
Rönne är en lantbrukarort.

Byn Rönne ligger i Askersunds kommun i Närke, söder om Örebro. I byn bor det ungefär femtio personer, och tillsammans med de närliggande byarna
Rönneshytta och Rönnestorp bor det cirka 350 personer i trakten. Förr arbetade folk i sågindustrin eller med lantbruk. Det finns även en stor zinkgruva i närheten. Här framställdes järn redan på 1300-talet.